Little red riding hood No2.
Vi gav oss ut igen. Första gången vi testade så vräkte det ner regn. Alltså sådär mycket så det var översvämning och man blir genomvåt av att bara sticka ut näsan. Men jag drog upp ISOt, ut med Theo i regnet och sedan en jacka över kameran. Knäpp-knäpp. Två bilder, sedan ramlade Theo framstupa i det plaskvåta gräset och sedan fick han nog.
Idag tog det 30 sekunder längre tid. Upp med knodden på stenen, säga åt honom att det var "faaaaaarligt" (vilket gör att han stelnar till) sedan ner, hämta kameran och knäpp-knäpp-knäpp. Fem bilder. Borde haft en mindre bländare så korg och allt blev skarpt, men det hann jag inte ens tänka på förrän Theo var på väg ner. Och sedan struntade vi i att fortsätta, jag vill inte trötta ut honom med sådant tråk.
Han var hyffsat nöjd över att få mumsa på alla äpplen i korgen.
Men nej, jag är inte jättenöjd. Eller, jag gillar resultetet med tanke på hur lång tid det tog att ta bilderna. Jag gillar ljuset och kompositionen, att han faktiskt ler och att den långa luggen tittar fram. Men jag gillar inte att lyktan står snett, att den och korgen är oskarpa. Men det var helt omöjligt att hinna fixa det själv, Theo sitter 1.70m upp och kanske 1,5 meter in på stenen, jag nådde inte.