I MITT HEM

God kväll, bloggen.

Allmänt Permalink0
Det är väl bäst att inleda med att nej, inga känningar. Ingen bebis i sikte. Eller ja, jag ser den härifrån. Eller snarare aktiviteterna den hålls med. Magen går i vågor och jag kan tänka mig att det är hemskt trångt där inne nu. Men den verkar inte vilja ut även om den är pigg.
 
Själv mår jag som något katten dragit in. Förkylningen gör mig så föbaskat matt, förutom att jag redan innan är trött, jag hostar och har ont i halsen. Jag har svårt att andas då bebisen trycker på lungorna, och nu med nästäppa uppepå det kan ni ju tänka er hur jag mår.
 
Dessutom, som om det inte kunde vara tillräckligt jobbigt, har det hänt något med mina käkar, jag biter snett och i varje tugga knäcker och krasar det i högersidan.
 
Snart har jag dessutom två barn med ordentliga förkylningar, de är ute och studsar studsmatta i regnet. Hoho, ser svinkallt ut, förhoppningsvis blir de trötta och lättlagda efter det.
 
Nu ska jag göra en kanna kaffe och sätta mig vid TV´n, kanske ser lite Allsång på Skansen om jag får ha TV´n för mig själv. Sitter Björn vid TV´n får jag väl som vanligt uthärda något amerikanskt trucker/krabbfiske/etcprogram.

Sumobrottare, ni vet?

Allmänt Permalink0
När de ställer sig på huk, balanserar från ben till ben, klappar sig på låren och magen och sedan liksom
"UH-AH-REDO!"
 
Där har ni mig. I tvättstugan. Redo att plocka ur tvättmaskinen.
 
UH-AH!
 

Let's have a baby next summer we said. It will be fun we said.

Allmänt Permalink1
...
 
 
Det är idag Datumet D är. Det man liksom räknar ner till. Det datumet vi i höstas tänkte på som "gudars, det är ju mitt i sommaren, känns ju som flera år dit...". 2013-07-29, BF för vår lilla tredje knodd. Men just nu kunde BF lika gärna vara i oktober, det känns så otroligt avlägset. Inte en känning, ingenting. Bara trött, svullen och tung. På dagarna önskar jag att det kunde bli kväll så jag får gå och lägga mig, och den senaste veckans sömnlöshet har gjort att jag ligger och räknar ner natttimmarna tills jag får gå upp igen. Jag får ingenting gjort på dagarna för jag orkar ingenting. Jag får inget gjort på kvällarna för då har bebisen uppvisning i magen och rumlar runt så jag mår illa, ryggen värker så jag knappt kan röra mig och jag vill bara få gå och lägga mig. Och på nätterna kan jag inte andas, i natt snarkade jag så jag väckte mig själv.
 
Jag har verkligen gått in för att inte gnälla, jag avskyr gnäll och folk som ynkar för minsta lilla. Lite småkrämpor men ingenting att förstora, herregud folk är gravida ständigt och faktiskt så har man (oftast) valt det själv. Men nu börjar jag bli så nedrans trött bara. Det får man väl vara ibland?
Till top