I MITT HEM

Man vet att det är dåligt väder när:

Mina barn, Mina hundar Permalink0
vovven tar sin leksak och går upp på trappen i skydd från regnet, och ser ut att tänka: "Det är lugnt, lek av dig du matte, jag väntar här...".
 
Ja. Mina hundar gillar inte regn.
 
Den minsta av gänget går inte ens ut om jag inte lyfter ut henne. "Det blir vad man gör det till!" var jag så övertygad om när chihuahuan gjorde entré hos oss. Klart man kan lära hundar att regn funkar. Men nä. Regnar det så kan inte tusen anledningar övertala den späda lilla mesproppen om att en "promenad piggar upp", "det är värt det när man väl kommer in igen", "det finns inga dåliga väder, bara (...mesiga småhundar?)".
 
Ja. Det har alltså inte blivit många hundpromenader idag. Men jag ska ut så snart barnen ligger i sina sängar. Så matten får lite frisk luft i alla fall (och chihuahuan kommer få klorna ansade, eftersom jag lär få dra ´na runt kvarteret).
 
Nu ska jag göra popcorn till barnen. Alvin är fortfarande risig så det blir en hemmadag i morgon med. Jag kommer vara ett nervvrak, tre dagar inomhus med tre barn varav två slåss så fort de befinner sig i samma rum.

Mina barn och mina hundar.

Mina barn, Mina hundar Permalink1
Jag såg att en del stör sig, eller i alla fall reagerar på, mina bilder på barn vs hundar. Eftersom det cirkulerat en bild från en brukshundsklubb, där det är ett collage (--> Här <--). med bilder på barn och hundar i obekväma situationer, tänkte jag att det kanske är fler som "stör" sig, eller tycker att jag gör fel, då jag ibland lägger upp liknande bilder? Jag känner inte att jag måste försvara mig, men jag vill gärna förklara.
 
Jag kan även tycka att om någon reagerar på att det händer något farligt - skriv det! Jag blir inte sur, men det ger en chans att förklara. Det kan finnas (och finns ofta...) förklaringar. Allt är inte svart eller vitt, det borde speciellt föräldrar och djurägare veta om. Alla djur är olika, alla barn är olika, alla föräldrar är olika. Det gör så otroligt många kombinationer av tillvägagångssätt att man faktiskt inte kan se sin egna åsikt som "den rätta", och att "alla andra" är idioter. Det resonemanget är f.ö. ganska vanligt inom hundsport/hästsport/föräldraskap. Att man tycker att "sitt" sätt är det "enda". Och javisst, det är säkert "det enda" för just en själv och sin familj. Inte för alla andra hundratusentals individer.
 
Sammanfattningen var i alla fall att det inte är inte gulligt när barnen drar hundar i svansen eller leker med deras matskålar. Djur är djur och ska behandlas med respekt, de är inga leksaker (inte deras sängar/matskålar/kroppsdelar heller). Jag kunde inte låta bli att ta åt mig, eftersom det är just dessa bilder jag lagt ut.
 
Och jag kan givetvis skriva under på precis allt ovanstående, som i det stora går ut på att behandla sin hund med respekt, och se till att även andra gör det.
 
Våra barn är så medvetna om att de måste respektera hundarna (Theo är just nu i inlärningsfasen dock...). Men, det är precis likadant åt andra hållet, man får som vuxen/flockledare se till att lära sina barn och hundar att umgås tillsammans. Ingenting kommer gratis och hundar jag ingen inbyggd gen som helt plötsligt aktiveras när det kommer barn, och gör dem supertålmodiga och tillåter att barn sitter på dem.
 
Det finns givetvis förbud här hemma, barn vs doggy.
-Man får inte störa hunden när den sover.
-Man får inte klättra på hunden.
-Man får inte dra i hunden, nypa eller bita och absolut inte i ansiktet.
-Man får inte störa hunden när den äter.
 
Och lika många tvärt om:
-Man får inte stjäla mat från barnen.
-Man får inte springa över barnen.
-Man får inte ligga på barnen (gäller Sonya).
 
Sedan finns det många gråzooner, sådant som vi tillåter men som andra kanske inte tycker är okey?
-Lägger sig vovven mellan barnen i soffan, får den tåla att barnen rör på sig och ibland stör vovven. Det får man tåla, annars har vovven en egen plats.
-Lägger sig vovven i högen av barn på golvet, får den också tåla att barnen grejar med t.ex. svansen.
-Vovvar får pussa på barn. Massor! (men får barnen inte luft måste man göra en paus).
-Är maten i skålen lämnad är man inte hungrig längre. Dvs fritt fram för barnen att ställa upp ta skålarna och ställa in dem i diskmaskinen, eller som för Theobilden: att smaka på Esthers mat är okey.
 
Så länge jag är med, styr jag hundarna ihop med barnen. Jag kan tappa en förpackning köttbullar på golvet (hände senast i morse) och med ett snabbt "Nej" finns det ingen som rör en endast köttbulle. Sonya har väldigt god självkontroll där.
 
Hundarna får gärna äta Theos kexrester när han är klar. Ett enkelt "varsågod" signalerar att det är okey.
 
Jag har ofta folk här, som ser umgänget mellan barn/hundar. Jag är ganska säker på att allihopa kan skriva under på att hundarna och barnen behandlar varandra med stor respekt och även tolerans (även om en viss boxer ibland är väldans klumpig och låter glädjen stå ivägen när barnen gör detsamma = man kan råka putta/välta barn när man är tokglad)
 
Det är mitt ansvar att umgänget går bra. Men personligen skulle jag aldrig kunna ha en hund som det inte går att göra fel med. Om jag trodde att Sonya skulle tugga ansiktet av Theo bara för att han var snabb och hann klättra upp på henne, skulle jag aldrig någonsin ha dem i samma rum. Jag tror inte ens att jag skulle ha Sonya kvar... Men att Sonya på sitt språk talar om att hon inte är nöjd, det är okey. Hon tål att barnen pillar henne i ansiktet, hon tål att barnen klättrar på henne. Men de får ändå inte göra det. Det måste finnas ett utrymme att få göra fel, från båda håll. Utan att en katastrof inträffar.
 
Det som händer när Sonya (Esther också för den delen) får nog, är två saker.
 
1) Hon blir stel.
2) Hon morrar.
3) Hon går därifrån.
4) Hon nyper.
 
Der behöver aldrig gå längre än till punkt ett, ibland två. Barnen vet precis. Theo håller på att lära sig. Sonya och barnen har umgåtts i åtta år. I åtta år har hon haft barn omkring sig, mig veteligen har det aldrig hänt något. Elis kan ibland säga "Sonya ligger i er säng och hon morrar när jag vill att hon ska gå ner". Då behövs det bara en blick från mig eller Björn, så flyttar hon på sig. Barnen är inte flockledare. Det är vi vuxna som är.
 
Sonya är ingen jättetolerant hund. Hon har snävare gränser än vad t.ex. Esther har. Men jag är otroligt glad över att hon är så tydlig i sitt språk, det underlättar enormt att hon visar precis vad hon vill och inte vill.
 
Nedan stående bilder är alla bilder där jag varit med, där jag sett att hundarna varit tillfreds med situationen (och barnen med - givetvis).
 
 
 En bild säger egentligen ganska lite, det finns mycket runt om man inte ser. Frågan är om jag ska dra ut på det, och göra en större förklaring varje gång jag lägger ut en bild som någon eventuellt kan reagera på?
 
 

Enögda Sonya (varning för äckliga bilder)

Mina hundar Permalink2
För ett par veckor sedan började Sonyas slemhinnor i ögonen bli röda, lite till och från. Sedan gav det sig. Och så kom det tillbaka i början av veckan, plus att det syndes någon liten förändring i själva ögat. Längre ner på ögongloben var det rött, och ojämnt.
 
Jag ringde i torsdags, och dagen efter fick vi komma in. Första veterinären sa att det inte såg så bra ut, men att vi skulle avvakta tills eftermiddagen då de hade en ögonspecialist inne då som kunde lysa ögonen. När det väl var gjort så meddelade de att det fanns två skador i ögat. Dels det som jag hade sett, en samling av blodkärl och ärrvävnad som av någon anledning hade startat i ögongloben. De gjorde ingen vidare utredning av det, kanske en tumör eller något skräp kunde vara orsaken. Den andra skadan som jag inte sett var att hon hade grönt starr. Båda skadorna ihop gjorde att vi blev rekomenderade att låta dem ta bort ögat, hon såg ingenting och det var inte så stor vits med att börja försöka rädda ett öga som hon inte kunde använda. Andra alternativet var att avliva henne, då hon hade väldigt ont av starret. Kanske har hon kliat så av starret, att hon fått in skräp i ögat som blivit den där skadan? Vi har dock inte sett något alls, inget kliande, ingenting.
 
Hade hon varit försäkrad hade vi inte ens behövs överväga något annat alternativ än att låta operera, men det krävdes ändå lite funderande. Det var inte någon liten summa det skulle gå loss på. Men tack och lov följde vi hjärtat, och nu ligger det en nyopererad gammal dam i vår säng.
 
 
Det rinner lite om ögat, då hon i morse på kliniken lyckades tjonga i en dörkarm. Hon har ju redan innan operationen pga starret blivit gradvis blind, så det har inte hänt plötligt, men det är säkert ovant för henne ändå. Väl hemma är hon som vanligt. Nyfiken, hungrig, piper vid dörren när hon är nödig (hon har inte velat kissa när vi varit ute, inte på kliniken heller, men nyss pep hon vid dörren och då var hon nödig), ligger och sover på favoritplatserna (jag flyttade ut hennes liggplats och vattenskål till hallen, tänkte att hon vill ligga ifred. Men nej, hon har hoppat över avgränsningen hundra gånger och kommer och lägger sig i vägen mitt på golvet bland alla barn som alltid). Och tratten är av, hon låter såret vara än så länge men så fort vi lämnar henne ensam sätter vi på den. Det hon verkar besvärad av är på ena tassen/benet, där kanylen suttit. Det verkar göra ont.
 
Nu ska hon äta smärtstillande och antibiotika runt tio dagar, och dagen innan skärtorsdagen ska vi åka in och plocka stygnen.
 
 
Jag vet inte riktigt hur hon kommer reagera på att bara ha ett öga. Jag kan ju tänka mig att avståndsbedömningen blir kass, och att man får tänka på att man tar kontakt via hennes högersida. Jag frågade om risken för grönt starr i nästa öga också, och detta skulle de läsa på om tills den gången vi tar stygnen.
 
I övrig här hemma pysslar vi med detta:

 
Ja, Theo sover i alla fall. Björn spikar lister i trappen, Alvin är hos morfar och jag och Elis har jour då mamma är på partaj och behöver fyllechaffis hem *s*.
När jag kört hem henne och hämtat Alvin ska vi köpa lite lördagsgodis och hyra film. Sedan börjar en skön lördagskväll. Kanske ett glas vin kan slinka ner, och möjligtvis även en jäger eller lite whiskey vid filmen. Ja, jag har sådan halsvärk att jag vill ha något som bedövar lite.
Till top