I MITT HEM

Ännu mera mat :)

Permalink1
Och vin, glöm inte vinet. Per Mobergs vita, det var riktigt gott faktiskt. Jag trodde det skulle vara överreklamerat, men inte.
 

Mat och sådant.

Permalink0
Jag älskar att fotografera mat!
 
Men oftast hinner jag inte det, innan det äts upp.
 
Igår gjorde jag en melonsallad med blåbär. Och till det gjorde jag hemmagjord kolasås. Törs jag säga att jag hittade receptet i Allers... Ja, jag brukar inte köpa den tidingen, men det var så många smarriga recept att jag bara var tvungen. Ja, jag har ju fyllt 30 så vad sjutton, eh, hrm. Jag lovar, jag ska köpa Veckorevyn någon dag för att väga upp.
 
Nåväl, receptet fanns där, men jag vet inte om jag kanske tyckte att kolasåsen passade. Det blev himla gott, såklart. Kolasås är alltid gott. Men mjaaa, melon som känns nyttigt vill man inte sockra ner. Så, melonsallada med bara melon är min melodi nästa gång. Och kolasåsen får göras till vaniljglass.
 
 
Vad händer hos er idag annars då? Själv ska jag försöka ägna en heldag med barnen och hundarna. I går var vi vid sommarstugan nästan hela dagen, och jag tog inte hundarna med. Det finns grannar där, som har lösa hundar, och jag hade inte tid och ork att ständigt passa så deras hundar inte kommer in till oss. Vi var där för att jobba. Men jag har dåligt samvete för dogsen som fick ligga ensamma, så idag ska vi hitta på något ihop. Kanske knalla ut i skogen och leta svamp, för ovanlighetens skull :) (vi har varit ut många gånger redan, men inte hittat speciellt mycket alls...)

Knasfia.

Allmänt Permalink0
I morse försvann Sonya från tomten. Vi har inget staket någonstans, men hon stannar (oftast) på tomten. Men på senare år har hon lagt till med en "Jag är faktiskt en äldre dam och gör lite vad som faller mig in"-ton. Så ibland kan hon helt sonika försvinna. Oftast, oftast står hon vid grannens kompost och luktar. Jag är dock livrädd att hon ska gör No2 där inne... Det är stört omöjligt att se in på tomten, för de har växter och tjosan precis överallt.
 
Nåväl, ut kom hon. Och såg skamsen ut. Ni vet, lommandes med huvudet lågt. Precis som om hon vet att hon gjort något dumt. Hoppas för sjutton inte grannarna lämnat någon stek ute på altanen, för då ligger Sonya (jag) risigt till.
 
En gång, för flera år sedan, skulle ett par i några hus längre bort, skaffa hund. De inledde med att skaffa hundkoja. Och vips en dag var Sonya borta. Letade, och letade, och roooopade. Till sist kom den grannen förbi, och frågade om vi letade efter Sonya. Jo, hon hade gått och lagt sig i deras hundkoja... "Får man ingen egen hundkoja på det här stället så tar jag väl grannens". Och nä, Sonya får ingen egen hundkoja. Hon henne har "vaktgenen" slagit igenom (eller slagit slint...) så hon vaktar gärna alldeles för mycket över sådant som hon anser som sitt. Typ liggplatser och boplatser.
 
Sedan har det varit lugnt på rymmandet.
 
Ett par gånger har vi glömt henne ute när vi går in, men då sitter hon så troget på trappen och väntar. Ibland har vi t.o.m. åkt hemifrån hittat henne på trappen när vi kommer hem. En gång åkte vi och firade nationaldagen och lämnade altandörrarna vidöppna. Men hon har ändå, något snopen dock, suttit kvar i dörröppningen och väntat (och förmodligen tyckt att det varit ett lite väl stort ansvar för henne att vakta alldeles ensam...).
 
Nåväl. Vi har tur som har en snäll hund. På senare åt har hon lugnat sig, och man kan lita på henne mer än tidigare. Hon tar sig inte för några dumheter, hon är bara Sonya rakt igenom.
 
Till top