En alldeles vanlig dag.
Jag passar på att blogga lite medan ett gäng bilder laddas upp på hemsidan. Men jag ska strax avsluta, sängen lockar riktigt ordentligt, känner mig frusen och sådär urrig.
(vilket i och för sig inte är så konstigt då Alvin hade ställt köksfönstret på vid gavel för att tandfen skulle kunna komma in)
(svinkallt)
(han tappade en tand idag)
(tandfen är dock pank, sa jag till Alvin. Hon har dessutom gjort upp en avbetalningsplan då hon inte lyckats ge slantar i tid till Elis sista två tappade tänder, Alvin får ställa sig i kö.)
Ännu en sak att "ta tag" i. Han är rätt söt Alvin, som tror på tandfen. Eller, han tror inte på henne. Han vet att det är något lurt där. Men jag har sagt att det är en föräldrahemlighet, allt kring tandfen, och att han får veta hur det ligger till när han är 18 år. DET tror han på däremot.
Från vår "Rödluvefotografering". Theo snodde lyktan och drog iväg så fort benen bar. Helt orädd, och brydde sig inte alls om jag fanns i närheten eller inte. Ingen av mina barn har varit så tuff och framåt som han är. Vi var på Leos Lekland i lördags, och han bara kastar sig ut i rutschkanor och annat. Gapskrattandes. Fort ska det gå. Gungor, ju högre desto bättre. När mamman får svindel så är Theo nöjd. Urk. Vad ska det bli av den pöjken <3