Egen höstfotografering igen.
När jag åker förbi Yxtaholms Slott på väg ut till mina föräldrar ser jag hela tiden en så fin stig. Den liksom ramas i av omgivande gräs och buskar. Ni vet, en sådan här gammal fd väg som man knappast använder längre.
Sådant kan gnaga i mitt sinna väldigt länge, att inte få tid och möjlighet att utnyttja sådana ställen. Och så älskar, älskar jag den här tonen på bilderna. Inte bara för att det är höst, utan för att den känns så mild. Jag använde den redan i somras, men då fick jag lite kritik i bildforum för att bilderna kändes höstiga. Det gör mig personligen ingenting, men jag uppskattar alltid andras åsikter.