Gräsänkling.
Ja, så här dags nästa vecka är jag ensam. Hela veckan. Sön EM till måndagen veckan därpå. Björn ska till Paris och jobba i en vecka, och vi andra fick inte följa med. Jag kan ju erkänna att det kanske hade varit meckigt att ta med alla barn till Paris, så det är nog lugnast om vi håller oss hemma.
Förra gången Björn var utomlands länge pajjade bilen. Undrar vad som kommer hända den här gången? Pannan? Vattenläcka? Suck. Eller så blir det jordens storm så alla ståtliga björlar lägger sig över infarten här hemma.
Själv skulle jag inte kunna tänka mig att vara borta så länge från alla mina barn och djur, så jag är faktiskt inte så avundsjuk. Sedan vet jag sedan tidigare att alla ställen de besöker brukar ligga i inpyrda förorter, inte alls så glassigt.
I övrigt då. Så länge sedan jag bloggade att jag börjat fundera på om jag ska sluta. Men jag gillar att gå tillbaka i bloggen och se vad jag gjorde tidigare, så jag hankar nog kvar ett tag till.
Nu ska jag i vilket fall som helst ruska liv i Theo. Han somnade i bilen tidigare idag, jag vilade en stund på sängen med honom och tänkte att det var onödigt att ligga där, pigg som jag var. Men jag skulle "ge det tjugo andetag". Hann jag blunda i fem andetag, så vips så hade jag sovit i en halvtimme. Skönt. Nu orkar jag med resten av kvällen, pigg och glad.
Tjing :)