Motion, hälsa och sånt.
Igår kunde jag inte somna, så jag låg och googlade saker jag undrar över. Det gör jag ofta. Alltså, googlar.
Igår googlade jag "livmoderframfall - gravid" och vips kom jag in på en gynekologisida. Med massor av frågor, om just framfall i olika former. Och givetvis mängder av bra svar, från ett proffs. Inte bara den lösa allmäninfon jag tidigare snappat upp.
Och jag känner mig väldigt mycket lugnare nu, när jag läst allt.Och liksom gjort en sammanfattning åt mig själv.
- Man kan bli gravid igen, och det är inte alls säkert man lider mer än "vanligt" under en graviditet (nej, stopp, jag lovar! Inga sådana planer nu. Vi kör numer sexårsintervaller. Puh). Det har varit en oro, som jag tidigare skrivit. Att begränsas av det, även om det inte är aktuellt, kanske inte alls, med fler barn.
- Man ska ge det tid. Ganska lång tid. Lider man inte av det, alltså om man inte har ont eller mår väldigt dåligt, så kan man gott och väl ge det sex månader till ett år, det är ungefär så lång tid det tar (om man tränar!) att bygga upp sin muskulatur igen. Först då då kan man säga om det är något som ens behöver opereras, i många fall kan det ta så lång tid för det att gå tillbaka, och går det inte tillbaka helt kan man leva med det ändå.
- Träning är jätte-jätteviktigt! Gärna core (som jag var tvungen att googla... Dvs träning med stor fokus på mage och bål om jag förstått det rätt) och pilates. Inga löpturer, gympa med hopp eller powerwalks (just för att det brukar kännas obehagligt att utföra) (nähe!?) utan styrka. Och knipövningar var bra, men det räcker ytterst sällan med bara det.
- OM man nu behöver operera görs det oftast via lokalbedövning, och man får gå hem samma dag.
Alltså, puh.
Jag behöver inte ha megadåligt samvete för att jag inte är ute och går så mycket. Jag kan känna att jag "får" ge det tid att bli bra.
Och, jag behöver pumpa min pilatesboll.