Vissen vavva.
Idag var Esther hos veterinären och fick två tänder utdragna. Jag har under vintern kollat tänderna noga, och sett att en hörntand inte riktigt vill släppa. Nu hade den nya kommit upp långt, och mjölktanden började tränga bort den nya hörntanden. Jag trodde nog att den skulle släppa till sist, för den var riktigt lös ett tag, men sedan satte den sig fast igen, hårt. Och då fick det bli tandläkaren för Esther. Jag var nog mest nervös.
Esther var lugnare. Hon somnade kaboom av sprutan, tog två andetag och... inga fler. Jag blev hemskt nervös och for ut till dem och sa att hon andades lite väl sakta. Lite hjärt/nosmassage senare så var det lungt, det var tydligen vanligt (på stora hundar dock) att de får låååånga andningsuppehåll innan de stabiliserar sig. Tyckte jag gott de kunde ha talat om innan jag for ut med gråten i halsen. Inte kul att se sin lilla vovve sluta andas, även om det är hyffsat normalt.
Nåväl. En hörntand, en liten framtand och lite tandsten (mera tandborstning!) senare fick en liten vissen Esther komma hem. En chihuahua som inte mår bra blir stor som ett marsvin. Svansen mellan benen, öronen slickade utmed huvudet och så skakar hon. Megamycket. Och tittar på mig med sina stora ögon. Lillpluttan då. Tänk att en liten hund kan fånga ens hjärta så som hon har gjort ♥
Hela eftermiddagen låg hon antingen hos husse i knät, hon låg på hans mage när han tog en tupplur, och till sist låg hon inbäddad i en filt och skakade så soffan skallrade. Inte skönt att ha två tänder utdragna utan att få någon smärtlindring efteråt. Jag hade förväntat mig att mötas av en ledsen hund när jag kom hem nu efter att ha jobbat kväll. Men jag blev glad ända in i hjärtat av att höra de snabba små trumpinnetassarna när jag öppnade dörren hem. Oj sådan glad vavva!
Nu har jag kokat makaroner åt henne. Lättuggat, och ingenting som är fyllt med kladd som kan fastna i såren i munnen (Sonya får självklart också några, hon sitter redan vid spisen och väntar. På något sätt har hon lärt sig att kvällskokning av pasta innebär att matte har slut på riktig hundmat...).
Esther var lugnare. Hon somnade kaboom av sprutan, tog två andetag och... inga fler. Jag blev hemskt nervös och for ut till dem och sa att hon andades lite väl sakta. Lite hjärt/nosmassage senare så var det lungt, det var tydligen vanligt (på stora hundar dock) att de får låååånga andningsuppehåll innan de stabiliserar sig. Tyckte jag gott de kunde ha talat om innan jag for ut med gråten i halsen. Inte kul att se sin lilla vovve sluta andas, även om det är hyffsat normalt.
Nåväl. En hörntand, en liten framtand och lite tandsten (mera tandborstning!) senare fick en liten vissen Esther komma hem. En chihuahua som inte mår bra blir stor som ett marsvin. Svansen mellan benen, öronen slickade utmed huvudet och så skakar hon. Megamycket. Och tittar på mig med sina stora ögon. Lillpluttan då. Tänk att en liten hund kan fånga ens hjärta så som hon har gjort ♥
Hela eftermiddagen låg hon antingen hos husse i knät, hon låg på hans mage när han tog en tupplur, och till sist låg hon inbäddad i en filt och skakade så soffan skallrade. Inte skönt att ha två tänder utdragna utan att få någon smärtlindring efteråt. Jag hade förväntat mig att mötas av en ledsen hund när jag kom hem nu efter att ha jobbat kväll. Men jag blev glad ända in i hjärtat av att höra de snabba små trumpinnetassarna när jag öppnade dörren hem. Oj sådan glad vavva!
Nu har jag kokat makaroner åt henne. Lättuggat, och ingenting som är fyllt med kladd som kan fastna i såren i munnen (Sonya får självklart också några, hon sitter redan vid spisen och väntar. På något sätt har hon lärt sig att kvällskokning av pasta innebär att matte har slut på riktig hundmat...).
