En rutin, ja jisses vi har skaffat oss en rutin.
Bebisbubblan börjar så sakteliga lösas upp, det här med att man inte göra någon skillnad på dag och natt. Theo har sedan en dryg vecka tillbaka somnat vid 19-tiden, vaknat till och ätit vid midnatt och somnar sedan igen. Och sedan vaknar han och är störtpigg vid sex-tiden på morgonen. Strax därpå går vi ju upp, vid halv sju, så det är en vana jag välkomnar. Att gå upp vid halv sju även en helg gör mig inte så mycket, jag är ju van att gå upp då. Sovmornar fick jag hela sommaren när Theo låg i magen, och sedan sov vi alldeles för mycket när han väl kom. Fast det har ju han fått styra, hur mycket och när det ska sovas.
Nu när skolan startat har vi ju rutat in mornarna med ganska fasta tidpunkter för både mat och sovning, eftersom det är ett måste att hålla tiden. Och Theo har anpassat sig efter det, det märks så väl nu när det varit helg att han verkligen vill sova vid åtta-halv nio på morgonen efter nästan två timmars vakenhet. Idag förstörde jag ju hans sovrutin med att baka, och det ställde till hela hans dag. Än så länge sover han som bäst när vi åker i bilen eller när han ligger i vagnen, att sova inne på dagarna funkar inte riktigt. Jo, om dammsugaren är igång eller om han får stå bredvid tvätt/diskmaskinen. Det är väl den sortens oväsen han är van vid sedan tiden i min mage.
Jag och killarna var ute vid vår sommarstuga idag, pinsamt, första gången för min del i år. Vi fikade tillsammans med pappa & mamma på bryggan. Theo var jätteledsen, ville sova men kom inte alls tilll ro. Nu sover han dock, han somnade ordentligt i bilen och sover fortfarande i babyskyddet fast här inne. Jag har, för tredje jäkla dagen i rad, huvudvärk. I går var vi vid Skottvångs Gruva, jag, Theo och mina föräldrar. Theo sov hela tiden. Jag hade huvudvärk, och framåt eftermiddagen blev det migrän. Sov i nästan tre timmar i Elis soffa med Theo på armen, barnen gick in och ut och jag hade absolut ingen koll på vaken dem eller hundarna. När jag får migrän så blir jag som onykter, lyckas jag väl somna så blir det en slags halvdvala där jag inte är helt vaken men ändå kan prata med barnen. Det är som att kroppen går i strejk. Jag minns bara att jag var väldigt snäsig och sur på killarna, vilket jag alltid ångrar efteråt. Men just då orkar jag inte tänka klart. Det är helt sjukt jobbigt med migrän, när jag väl kommer mig för att boka tid för uppföljning av blodtrycket ska jag be att få någon bättre medicin utskriven. Just nu äter jag allt, jag vet så väl att man ska vara försiktig med en del saker när man ammar, men får jag migrän kan jag ändå inte amma, så jag äter typ allt vi har, fast i normala mängder, men blandar hejvilt.
Nu ska jag ägna Theo lite tid, han vaknade just :)