Ultraljud.
Många såg säkert den här bilden på Facbook/Instagram igår. Det är svårt att se vad det föreställer, men det är i alla fall bebisen som sträcker huvudet bakåt. Den sprattlade och gojsade så det var helt omöjligt att få till någon bättre bild. Barnmorskan var så mån om att jag skulle få en fin bild med hem att visa barnen, så hon höll på länge och bökade, men det blev inte bättre än såhär.
Hon lät så besviken när hon konstaterade att det blev en pojke till. Jag blev jätteglad över att bebisen var så frisk och sprattlade och var alldeles jättepigg. Att det sedan var en pojke visste jag ju redan, till 50% i alla fall ;)
Nu känns det aningens verkligare att det verkligen ska bli en bebis till. Men jag är fortfarande tveksam, eller, det känns overkligt att det ska bli en tredje liten grabb här hemma. När jag skrev in mig i december frågade jag om de verkligen litade på att jag VAR gravid, för jag trodde det knappast själv. Trots allt illamående. Och det känns lite så fortfarande, trots att den lilla deklarerar sin närvaro ganska ofta nu för tiden. Det ska bli så spännande att träffa den lilla och det är ju alldeles förfärligt att det är så länge kvar.