Vildvin.
Det är min absoluta favoritväxt. Jag älskar klätterväxter. Kaprifol, murgröna och inte minst vildvin. Vildvin finns i så många olika höstiga fäger, jag har mina i stora krukor i väntan på att de ska få klättra på sommarstugan. Just nu är de djupröda, knalligt oranga och läckert gula, i en röra av blad. Jag älskar de här växterna, och ska ta med mig allt till stugan när den börjar bli färdig. Jag vill ha vildvin på hela höga berget där uppe.
Dock hade Alvin andra tankar. Han hade fått fröer av dagis, och har tjatat i flera veckor om att få plantera dessa. Att det är på väg att bli vinter vill han inte höra talas om. Så idag var han ute själv, kom in och ropade om han fick plocka bort de vissna blommorna och sätta i sina egna fröer istället? Jag svarade att det gick så bra så. Han har egna planeringar med alla möjliga krukor och blommor som han sköter efter bästa förmåga, så jag tänkte inte mer på det. Förrän det började smälla utanför fönstret... Då står han och har rivit ur så mycket rötter ur krukorna som han orkar, och nu försöker han få av alla rankorna.
Ja, jag blev ledsen på honom, det sa jag. Men det var ändå ingenting mot hur ledsen han blev när han fick veta att jag ju ville ha blommorna kvar...
(Alvin försöker förklara hur han tänkte när han, eh, inte tänkte alls)